Förr i tiden var det generellt sett byggnadsmaterialet som kostade medan arbetskraften var billig. Idag är det tvärtom. Trots det blir materialkostnaderna ofta stora vid en renovering eller en nybyggnation. Men att för den sakens skull välja ett billigare virke är inte att rekommendera, eftersom det påverkar livslängden på huset negativt. För ett otränat öga kan det vara svårt att avgöra vad som är ett bra respektive dåligt material. Kanske är det dessutom viktigare än någonsin att välja rätt, eftersom det virke du hittar i bygghandeln numera är av en helt annan kvalitet än det som användes förr. I det här inlägget ska jag förklara hur jag resonerar när jag väljer ut det material vi arbetar med.
Olika träslag
Olika träslag har olika egenskaper och för oss som bor i Sverige är det en handfull varianter vi primärt arbetar med. Fura, det vill säga tall, är ett av dem. Gran är ett annat, som man dessutom skulle kunna säga är det vanligaste konstruktionsvirket och det du oftast hittar i bygghandeln. Det är viktigt att känna till vilket material man arbetar med, eftersom träslagen har olika egenskaper. Gran är ett starkare och mer hållfast material som till exempel passar bra som stolpar. Fura å andra sidan är mer rötbeständigt, eftersom den innehåller en högre andel hartsämnen och oljor i sig. En syllstock som utsätts för mycket fukt bör därför vara av just fura om vi vill att husgrunden ska stå länge. Och det vill vi ju.
Ett annat material man historiskt använt sig av är ek, som är både rötbeständigt och starkt. Problemet med ek är att det är dyrt och dessutom hårt att arbeta i och man får därför slipa sina eggverktyg oftare, eftersom det sliter på metallen. Lärk är ytterligare ett alternativ som liksom furan är ett oljerikt träd som kan passa i de mest fuktutsatta delarna av huset, som stommen eller under ett fönster.
Frodigt eller tätvuxet virke
Vid en virkesbedömning är det några olika egenskaper på materialet som avgör om de är lämpliga att använda eller inte. Man tittar på hållfastheten, beständigheten och formstabiliteten. Hur tätvuxen en stock är, det vill säga hur tätt årsringarna sitter, är därför ett bra riktmärke att använda sig av. Tätvuxet virke har högre densitet och väger därför mer. Om du till exempel har två lika stora stockar framför dig där den ena har glesa årsringar och den andra täta och du lyfter dessa samtidigt, så kommer du märka att den tätvuxna är betydligt tyngre än den andra. Den med glesa årsringar innehåller mer luft, det vill säga mindre massa per volym. Frodigt material, som det också kallas, går sönder lättare, flisar mer vid bearbetning och är allmänt svårare att arbeta med. Om virket har en kärna vill man därtill att den ska vara så stor som möjligt, eftersom det är i den som hartsämnena finns som impregnerar och skyddar materialet. En sådan kärna hittar du till exempel inte i granen.
Anledningen till att en stock har glesa eller täta årsringar har att göra med hur snabbt trädet har vuxit. Det beror bland annat på hur näringsrik marken är. Idag odlar man ganska mycket träd på gammal ängsmark, som tidigare använts för bete och odling. På sådana platser är marken mycket näringsrik, vilket gör att träden växer snabbt, som om de matats med anabola steroider. Det blir i mina ögon ett riktigt skräpmaterial som man bör undvika att använda till sitt hus. Tyvärr har den här typen av material blivit allt mer vanlig i bygghandeln, eftersom det är det som finns tillgängligt. Vi blir allt fler och vi bygger allt mer. Trä anses dessutom numera vara ett mer miljövänligt alternativ i alla möjliga sammanhang, vilket gör efterfrågan på virke ännu större. Vi tvingas ta träden i allt yngre ålder och för att då få ut tillräckligt mycket material så måste träden också växa snabbare. Nu är vi därför i ett skört läge där vi nästan uteslutande producerar snabbväxande lågkvalitativt material. Det man helst hade velat är att det skulle finnas så mycket långsamväxande skog och så pass låg efterfrågan att skogen kunde växa i sin egen naturliga takt, så vi kunde plocka ut material i samma rytm som det faktiskt växer. Tyvärr ser jag dystert på framtiden i den här frågan, det går helt enkelt inte ihop. Och hur skulle vi med gott samvete kunna ta material från gammelskogen som vuxit i 120 år, för att bygga våra hus med? Även om det är sådant material vi helst av allt hade velat använda, för husets livslängds skull. Dessa träd bör vi istället skydda, i och med den biologiska mångfalden. Istället bör vi satsa på någon form av mellanting och genom gemensamma krav på god kvalitet påverka marknaden i en positiv riktning.
Nåväl. Tillbaka till materialets goda respektive dåliga egenskaper. Mängden kvistar i virket är en annan del man tittar på. I den kommersiella virkesproduktionen används datorer som scannar materialet som därefter sorteras och klassas utifrån hur mycket kvist det är på en viss längd och hur stora kvistarna är. Nackdelen med kvist är att de gör materialet mindre hållfast, eftersom kvisten blir en svag punkt i materialet. Om du böjer en bräda med en större kvist mitt på, så kommer den att knäckas precis intill kvisten. Dessutom är det besvärligt att arbeta i ett material med mycket kvist. Man vill därmed att det ska vara så få och så små kvistar som möjligt i virket. Detsamma gäller torrsprickor, som på liknande vis skapar ostabilitet i materialet. Snabbväxande träd med glesa årsringar spricker ofta mer, eftersom det är mindre massa som håller samman det. Men även fint virke spricker mer om det torkar ojämnt och för snabbt.
Rakvuxna stammar ger mer stabilitet
Ett träd som växer i det fria, utanför de stora plantagen, blir inte alltid helt rakt och lämpar sig därför inte alltid som byggnadsmaterial. Generellt kan man säga att träd som planteras samtidigt och växer upp tillsammans växer rakt uppåt. De tävlar om ljuset och skjuter därför upp i solens riktning, eftersom de samtidigt är omgivna av andra träd som ger ogynnsam skugga. Om trädet står ensamt på en kulle får det kanske sol från alla håll och växer därför även på bredden. Därtill kanske trädet i större utsträckning utsätts för vind, något som också påverkar hur det formas. Vissa träd slår sig som en korkskruv efter torkning. Man säger då att träden är ”solvinda”. Sådana träd passar bättre att hugga upp och slänga i kaminen än att timra med.
Tar man ner ett träd som står i en slänt kan man också stöta på det som kallas för reaktionsved. Det är träd som blir deformerade på grund av sin ensidiga belastning, som trädet måste kompensera för medan det växer. Reaktionsved är heller inte ett lämpligt material att bygga hus med, eftersom de ofta böjer sig kraftigt efter torkningen.
Insektsangrepp är en annan anledning att välja bort virke, även om det vanligtvis inte är någonting man som köpare behöver oroa sig för, eftersom sådant oftast sorteras bort redan vid sågen. Detsamma gäller för material som skadats vid hanteringen, eller virke som fått en skada under växtperioden: en så kallad lyra. Det innebär att stammen fått ett jack, likt ett sår som fläkts upp på stammen, som sedan fått läka. Lyran syns sedan på som en form av ärrbildning.
Virkeskvalitet i bygghandeln
Föga förvånande behöver du betala mer för ett bättre virke. I bygghandeln hittar du olika hållfasthetsklasser, som anger böjhållfastheten i materialet. I Sverige hittar du C14, C18, C24, C30 och C35, där det blir bättre hållfasthet ju högre siffra. Vid inköp måste du vara medveten om vart virket ska användas någonstans. Ska det användas för en bärande konstruktion bör du alltså välja C24 eller högre.
Vi på Carlséns Bygghantverk är noggranna med vilket material vi väljer till våra projekt, eftersom högkvalitativt virke är bättre av flera skäl. Det tar till exempel längre tid innan det bryts ner och går sönder och det är dessutom enklare för hantverkaren att arbeta med, eftersom det är lättare att forma och bearbeta. Men det finns ingen garanti att det material man köpt är bra, bara för att det är klassat som C24. För om man beställer en större leverans med hemtransport, utan att först kunnat kontrollera materialet, kan man ge sig tusan på att man ändå får sortera bort virke. Kanske upp emot 50% om man har otur, eftersom det kan vara för frodvuxet, snedvridet eller skadat från frakten. Det duger helt enkelt inte att arbeta med. Det är därför alltid bäst att sortera själv för hand på plats för att hitta det bästa materialet. I bygghandeln hittar du dessutom sällan virke av högre klass än C24, så vill du ha ett bättre material än så är det bättre att åka till ett mindre sågverk med en annan form av utbud.
Det händer att våra kunder ber oss att använda deras eget material, som kanske redan finns tillgängligt hemma på gården, eller som avverkats från den egna skogen. Det kan såklart kännas fint att återbruka material, eller använda träd som man själv sett växa upp från en liten planta. Problemet är bara att sådant virke inte alltid är av tillräckligt god kvalitet. Och det är tyvärr inte alltid helt lätt för kunden att avgöra. Hamnar man i ett sådant läge får man fundera på om det är värt det. Kanske kan man använda det egna materialet i vissa delar av huset, men köpa material till de mest vitala delarna som kräver mest hållfasthet. Dock ser jag positivt på inställningen att man vill använda närproducerat material i så stor utsträckning som det går. Och jag uppmuntrar dig som går i renoveringstankar att strunta i bygghandelskedjorna och ta en tur till ett mindre sågverk istället, som erbjuder plockhugget virke istället för kalavverkat.
